Idag är det 9 år sedan jag vurpade.Dagen började med att jag var till Mor&far och norpade frukost.1 glas mjölk+1 macka.Dom var inte hemma,så jag gick över till Benny&Sussi och småpratde lite med Sussi.Skulle tagit Bilen,Min gamla Saab 900-82,men dagen före hade bromsarna rasat ihop,Så jag tog ut Hojen,skulle bara åka till farmor&Farfar,
Och spela kort.Så jag tog vägen över Åvestbo,ut på Köpingsvägen.
Det var då det hände,precis innan 70 skylten,slog jag av gasen,och skulle njuta av dubbelkurvan med backkrönet,men efter första kurvan,så låg det fullt med grus.Tänk er,en fin rätt,
nylagd asfaltsväg,sedan i nästa sekund,är det som en gropig och grusig Felingväg.
Så var det,fullt med grus på vägen,bägge hjulen släppte,jag for ner i diket,och hann tänka det,
här fixar sig,men i nästa sekund,flyger högerfot av fotpinnen,och in i bakhjulet,
sen flyger jag över styret,och svimmar av.Jag vaknar upp,och tänker-Det här gick ju bra,inte ont,mer än lite öm i rygg och nacke.jag ser en gubbe på cykel och,som jag tycker skriker att jag beöver hjälp,men jag kanske inte fick fram ett ord,för han cyklar lungt vidare i godan ro,mot Bastmora hållet.Då fumlar jag efter mobilen,en tung klumpig Nokia 3310.Jag ringer Brorsan,inget svar,då kommer värken,så jag slår 112,Som tur är för mig,så visste jag att det max var 1 kilometer ner till Oti Krog korset,så det tar kanske 10 minuter,sen är Brandkår,Ambulans och Polis på plats.Först Barndmannen på plats,säger-Åh,fy fan,när han tydligen sett något jag inte sett.Höger ben var vridet i 90Grader,Jag hade bara sett hojen,i 2 delar,hjälmen,som jag tog av mig var klyven,så man kände håret igenom den,nu jäklar gjorde det ont.Sen har jag svaga minnen i ambulansen,där ena ambulans föraren var en Juha född -74 ifrån ramnäs.flummigare och flummigare blev jag,ju närmare V-ås sjkuhuset man kom,sen går jag in i medvetslösheten,så att jag inte vaknar upp förräns 2 dagar senare,på en Fredag.Jag ångrar inget av min Hojåkning,förutom att jag just denna dag valde fel väg.Jag hoppas kunna ha en hoj tills nästa sommar,för nu bär det ju snart av till New York,sen har vi Hus tankar också.Jag är glad,att jag lever,men har försökt ta livet av mig 2 gånger under eom här 9 åren,fast idag mår jag jättebra,kanske till följd av magoperationen 21/7-2008.Jag väger idag 77kg,och ska aldrig mer bli tjock.Menjag har ännu löst skinn,så jag jobbar på att få bort det.Visst,jag har inte haft en pistol emot mitt huvud som sa-åk hoj,eller ät onyttigt,utan det har ju varit frivilligt.men tack,landstinget för operationen och all hjälp runt min mc-olycka.Nu ska jag få en springprotes i höst,så jag ska försöka lära mig springa igen efter 9 år.Tack,för allt stöd jag fått./7Stefan Gallon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar