Tiden går...

Nu har det gått lite över året sedan Farmor gick bort.Saknar henne mycket,det var så fridfullt att bara sitta på altanen och fika och lyssna på hennes liv i sammanfattning.Det var den roligaste Farmor man kan ha.Nu har man levt ensam sedan 27/2.Känns underligt må jag säga.Men det måste gå,Så jag biter i Sura äpplet,och tar varje dag som den kommer.För tillfället så är jag hemma,har värk i benet,Så jag ska in till Läkaren igen.Det är en annan slags värk,mot vad jag brukar ha då och då,för då går det över efter ett tag,men nu är det ihållande,så man är inte så trevlig just nu.Så det är skönt att kunna krypa in i sitt skal,och bara ha katterna som sällskap.Jag har bestämt mig för att senast i höst ska jag ha ny bostad,det får gärna gå fortare.Det roliga i kråksången är,att jag det inte rimligtvis måste vara här i Virsbo.Jag har ju körkort.Nu ska jag skutta och kolla om tvätten snart är klar. Kolla aldrig i backspegeln,för allt var inte bättre för.